HUNTA-265: Mobbarens förslag fick mig att känna mig luftburen. Alla vill inte vara sådana, så det finns ingen som kan prata med mig. Ingen känner igen min existens. Så jag lämnade bara min plats för ett ögonblick, och där satt en flicka på mitt skrivbord, och jag sa: "Jaha, det är min plats ..."

The bully's suggestion made me feel airborne. Everyone doesn't want to be like that, so there's no one to talk to me. No one recognizes my existence. So I just left my seat for a moment, and there was a girl sitting on my desk, and I said, "Well, that's my seat ..."